SUSANNE PELTONEN STORMLING

SUSANNE PELTONEN STORMLING

FRÅN MITT PERSPEKTIV

Här kan du läsa om tankar från min synvinkel... mer om mig susannepeltonenstormling.se

HUNDMÄNNISKA

LIVETPosted by Susanne Peltonen Stormling Mon, September 24, 2018 09:17:15

Utsikten från min lägenhet har varit liten skog som har varit rena djurparken. De rustade upp en del här runt omkring så de försvann ett tag men de som sedan tillbaka. Ibland när jag har tittat ut har man sett ekorrar som flugit fram och tillbaka från träd till träd, nästan som de har haft en tävling. På en liten kulle 10 meter bort satt det en hare och chilla, låg helt utsträck! :) Även rådjur brukar chilla på samma kulle. En gång verkade rådjuren ha ett möte. De var säkert 8-9 stycken som samlades precis utanför. Vackra djur. Ibland har en hacke hackspets hackat järnet tidigt på morgonen. Så satt det en örn en gång på en stubbe liknande sak och knapra på något. En mus kanske? Vet inte. Har aldrig förut sett en örn på så nära håll. Ja.... så en gång kom det fram en ekorre jättenära där jag var. En orädd och busig en. ;) Den måste ha varit lite tam? Från min sida blev det mer: "Hjälp vad gör jag nu, jag vet ingenting om ekorrar?" Det är inte varje dag en ekorre kommer fram och "hälsar".

En annan gång då jag hade fönstret öppet var det något som lät underligt, så jag tittar ut för att se vad det var för något och det sitter en katt precis utanför med avklippt svans som babblar. Katten jamade inte som de brukar göra, utan babblar, alltså "pratar" hur länge som helst. Så brukar jag få sällskap av en katt när jag ska handla på ett ställe lite längre bort. En välvårdad katt med halsband (det stod dock inget på halsbandet). Den går bredvid en lååång bit och jamar. Måste liksom säga: "Du kan inte följa med in i affären utan du måste gå hem nu". Den springer iväg men kommer sedan tillbaka på hemvägen. Vet inte varför jag drar till mig katter är mer hundmänniska. Visst jag gillar alla djur men skulle jag skaffa mig ett husdjur blir det en hund. Det skulle då blir en halvstor hund som Scheffer, Labrador eller en Golden retriever. Som gillar att motionerna. Men så är det inte bara att skaffa sig en hund. Som vissa verkar tro. Tiden måste finnas och så måste man bo någorlunda stort. Tycker jag iallafall. Kan inte låta bli att le när man ser hunddagispersonal som rastar en hel grupp hundar samtidigt. De går så väluppfostrat bredvid varandra. Måste vara kul för hundarna att vara med kompisar på dagarna istället för att vara själv.

Men. De har nu huggit ner skogsutsikten då de bygger hyresrätter precis här utanför. Alla djuren är borta såklart! Det är bra att de bygger bostäder men det jag har reagerat på är var de har börjat bygga! De måste spränga ett litet berg på ca 100 meter och håller på fortfarande. Första gången de sprängde var min spontana reaktion Oj... det där måste vara en traumatisk upplevelse för de som har flytt från krig!! Det tjuter först jätte högt minst 15 gånger innan de spränger, sprängningen i sig låter högt, hela huset skakar till och saker flyger ner från hyllorna sedan tjuter det högt igen efter det. Hur har de tänkt?? Mittemot finns en förskolan och inte långt ifrån en skola? Ibland har de sprängt kl. 19.00 på kvällen? Kunde de inte hitta en liten platt tomt någon annanstans? I början brydde jag mig inte men efter ca 80 sprängningar (har nu slutat räkna) har jag också börjat hålla för öronen!

Jag har som helst inga planer på att bo kvar. Håller på rensar, har packat och förberett. Planen från början var att skriva på förstahandskontraktet (som man inte släpper hur som helst) och sedan byta internt tillbaka till norra sidan av Stockholm. De har lägenheter lite här och var i Stockholm. Vet inte om jag vill tillbaka till Bromma, (inlägg byta lägenhet) är nog färdig där och vill inte bo innanför tullarna. Men de har lägenheter som är ganska nya bla på Norra Djurgården där är det ganska fint, det finns natur, nära till vatten men ändå ganska smidigt att ta sig in till stan och andra ställen.

Apropå djur, farmor och farfar drev en stor bondgård en bit ifrån Vasa trakterna i Finland när jag var liten. De hade alla möjliga djur kommer jag ihåg. En av mina farbröder drev också bondgård. Hade då bla kor. Tror jag? Farmor och farfar kommer ursprungligen från Karelen. Även min gammelmormor och gammelmorfar kom från Karelen (gammelmorfar hade dock ryskt påbrå). De hade också bondgård och de hamnade också i Vasa området.

Om man nu inte känner till Karelen, lite kortfattat så skulle man kunna säga att de blev flyktingar, ca 400.000 Karelare fick fly sina hem utan chans att få återvända när Ryssarna tog den delen av Finland. Karelarna blev utspridda runtom i hela Finland. Tror det var 1947? För finska vinterkriget var mellan 1939-1940 och sedan fortsättningskriget 1941-1944. De hade tom ett eget språk, nämligen Karelska. Ja så under den här tiden reste ca 72.000 finländska barn till Sverige s.k. krigsbarn. Som svenska familjer tog hand om och ca 15.000 blev kvar som adopterades av sina svenska fosterföräldrar. Blev alldeles JÄTTE VARM i hjärtat när jag läste om krigsbarnen.

Hmmm..... så Karelska piroger med äggsmör som pålägg var något jag åt ofta som barn. Mormors Karelska piroger, GOTT GOTT! Det har lagats i några generationer i min släkt. Något som även jag borde lära mig att göra. Det är ursprungligen en nord och gränskarelsk delikatess som spreds över resten av Finland i och med evakueringen av Karelena.

Apropå Finland så har jag läst finska på Stockholms universitet för att inte glömma bort språket. Förutom kreativt skrivande 10 p (med en grupp finska skribenter vilket var en utmaning, hur klarade jag kursen?) även A kursen halva B kursen. Men tentade av vissa delar då jag inte orkade sitta och häcka på föreläsningarna. Det var ordförråd och den muntliga delen. Det ingick också att läsa finsk historia vilket var mycket intressant.