SUSANNE PELTONEN STORMLING

SUSANNE PELTONEN STORMLING

FRÅN MITT PERSPEKTIV

Här kan du läsa om tankar från min synvinkel... mer om mig susannepeltonenstormling.se

STAND FOR WHAT IS RIGHT...

PERSPEKTIVPosted by Susanne Peltonen Stormling Tue, October 02, 2018 08:51:11
Tillhör dem som inte tycker det är svårt att gå mot strömmen om det är något som är fel. När man hamnar i en sådan situation där många vet att det är fel men ingen gör eller säger nåt. Då är jag den som inte kan vara tyst utan måste göra eller säga något (var mycket mer så innan 2000). Det är något som är fascinerande enligt mig, vad skiljer sig en person som lätt faller för grupptryck ifrån en som inte gör det. Resonerade bla kring detta när jag skrev min C-uppsats om grupptrycksprocesser på Stockholms universitet. Min handledare var psykolog, givetvis forskare på pedagogiska institutet, instruerade gruppträning och driver ett erkänd företag som är specialiserade att göra lämplighetstester bla till tilltänkta avancerade positioner. Det sistnämnda mycket intressant enligt mitt tycke.

Efter jag blev klart på universitetet... vare sig jag vill eller inte, när jag kommer in i en ny grupp så tittar jag automatiskt på finns det en chef och om denna bara är chef eller också en ledare? För det är inte samma sak. Om även ledare, vilken typ av ledare? Finns det en informell ledare och vilka är följare? Vad är det för gruppdynamik, stämning i gruppen m.m. Är det hög toleransnivå? När jag jobbade som lärare i tex idrott "scannade" jag snabbt av just sånt här. Dvs gruppdynamiken, tolerans, vem är ledare och vilken typ av ledare? Mycket så när jag jobbade som "springvikarie" i perioder mellan 2006-2011. Måste jag ta ledarrollen eller är de självgående och hjälpsamma mot varandra. Då kan jag backa och bara se till att allt flyter på. Var det en "negativ" ledare i klassen tog jag definitivt ledarrollen. Jag jobbade medvetet med att höja toleransen i gruppen. Kunskap ger makt som man brukar säga och jag vet vad jag gör... Är det jag som bestämmer ska alla känna sig sedda och att de har något att tillföra. KÄNNA sig välkomna! Min roll som ledare är att ro hem gruppen i mål inte stå där och få bekräftelse. Sådana chefer och "ledare" håller jag mig borta ifrån. De vinner då inte min respekt och det de säger går in i ena örat och ut i andra typ. Hade samma tankesätt när jag instruerade gruppträning de 15 åren, jag hade foten i fitness branschen. Jag stod där för gruppen skull inte för min egen skull. Man har inget där att göra om man står där för sin egen skull.

Så har fått jobba med några grymt kompetenta pedagoger/lärare. En skola var i Göteborg, en ute i Tyresö men de har lagt ner skolan, (?) en i Rinkeby och så var det någon till. Blev givetvis nyfiken på vad gör dessa lärare, skillnad från andra lärare så att det blir sådan harmoni i klassen? Kom fram till att de var inte bara bra på att lära ut, kunniga och var rättvisa. Utan var även bra ledare. Alltså inte bara pedagoger utan även bra ledare! Idag skulle jag även lägga till har man ett inre lugn smittar det av sig.

By the way...sometimes the hardest thing and the right thing are the same!